Det är alltid väldigt komplicerat att ge ska-rock ett nytt, annorlunda namn som tillför en minimal progressiv knuff: Det är faktiskt, liksom reggae (som legenden säger att det härstammar från, efter en het jamaikansk sommar som fick musiker att sakta ner rytmen), en ganska rigid genre i dess bas struktur. Som säkert spelas med variationer, inga tvivel, men med nästan minimala modifikationer. Hursomhelst är det nästan enklast att begränsa sig själv till en vanlig upprepning av mönster än att jamma runt för mycket och försöka skapa något nytt. Och detta är faktiskt det största dilemmat i många band: stor form, banalt innehåll. Hursomhelst låt oss gå vidare, vi är inte här för att föreläsa om musik genres historia.... Berlins ArEt, Emergenza´s topp band denna månad, går bestämt utöver all vanlig ska, och för att definiera dem som ett ska-band, med respekt för alla andra ska-band där ute, är de definitivt väldigt restriktiva. Som exempel låt oss ta ArEt´s "The Sea", en söt march som följer de standards som nämdes ovan, med axcelarationer och plötsliga breaks med den klassiska jamaikanska off-beat, inkorpererar denna Berlinska kvartett i sina låtar en väldigt refinerad funkig beat (kolla in "The legend of the walking boat", det är oemotståndig), tillsammans med en tenor-lik röst (ofta överagerad) som flörtar med en burlesk attityd som för att säga sanningen jag inte ogillar, speciellt i denna kontexten. Och detta kan det inte fattas ( men detta har för övrigt blivit en europeisk trend): deras sånger har passerat genom ett elemtariskt elektroniskt implantat, som smakar väldigt 80-tal och som polerar rytmen till perfektion, och detta gör generellt inte ska-band. Om man går igenom deras senaste produktion, är det klart att de gillar att utforska "mixnings attityden": i "Dub Cactus" fins där ett liten elektroniskt gem som hypnotiserade mig till den graden att min mus automatiskt fortsatte att klicka på play åtskilliga gånger. I "Chaque Vie" finns där istället en soft, vacker ballad på Franska. "Tv tree" är en rock ride (En ganska tydligt element som inte ska ignoreras av de som vill göra ska på ett dekorativt sätt) med en helt perfekt blås sektion. Som demonstrerar att bandet (lyssna på "Lass uns feiern") vet hur man rör sig i olika territorier, bland dem klassiska rock ballader. Hursomhelst kommer denna Berlin kvartett inte att skriva ett nytt kapitel i "the Book of Worldwide Stylistic Innovation" (?) men utan tvekan är de placerade ett bra steg utöver det vanliga. Ok låt oss inte överdriva: de kör på impuls och står på tåspetsarna. Detta för att döma sättet de arbetar med denna fientliga och över-misshandlade genre, som täcker upp och låter det gå närhelst det är nödvändigt (och därför väldigt ofta), genom att försöka olika tillvägagångssätt och genom att behandla dem på samma kompositionella förmåga, genom att tillsätta "melodiska fällor" på vägen och genom detta demonstrera för oss att ska är valet för dem. Men förutom allt bevisar de för oss att de bemästrar alla pop verktyg som finns tillgängliga, från melodierna till den elektroniska inkursionerna, från sången till återskapandet av ska-mönstrena till, som nämdes innan, att de totalt överger sig till en helig, florid och över allt en intellektuell eclecticism. Resultatet, baserat på vad jag lyssnade på, är en trevlig och välkomnande power ska, jämförbar endast med en skiva varm toast med honung morgonen efter ett röjigt rave party som har sabbat dina nerver.