1. CABIRIA Ett fantastiskt framträdande sprunget ur gamla Europas mörka år. Den underbara sångerskan visar även prov på bra teatraliska framträdanden i stil med storhter som Nina Hagen och Kate Bush. Bandet rider likt en självsäker surfare på den progressiva vågen. Kompentent och tight, var detta ett band med många angenäma ansikten. 2. BAWDY FESTIVAL Hardcore gitarrer som klöser fram härligt sväng. Bawdy Festival är ett visuellt skådespel, Clownerna påminner oss om en fransk version av Slipknot med en mycket distingt Europeisk touch, Dessa fem killar lägger ner stor möda på att försäkra sig om att genomslagskraften finns där, och publiken visade sin uppskattning genom att jubla och applodera ännu starkare. Läskiga karaktärer som bland annat The Joker och Alex från a clockwork orange gör att detta band har ett högt underhållningsvärde. Bra Show. 3. DEAR CATASTROPHE Slam dancing och tillräckligt med energi för att förse ett kraftverk. Hårda rytmer och power akord. Allt detta och mer. Detta är fem killar från Dublin som vet ett och annat om att ödelägga en scen och att framföra ett svidande set med dofter från Amerikansk Emo Hardcore, som påminner oss om att band som detta även existerar på denna sidan av den stora pölen. Argt, kraftfullt.... bara brilliant. 4. LAMENT Detta är melodisk rock i samma anda som Radiohead, Circa, “ok computer”. Solida rytmer sammanflätade med melodista gitarrer och vacker sång. Sångaren ar mycket bra och “helt rätt”. Självklart är en känsla av Thom Yorke och Robert Smith från The Cure närvarande i deras sånger som kan fungera både på indiescenen såväl som i Mainstreamfåran. Ett bra framträdande med lite marginal för att undersöka och utveckla deras eget sound..... fortfarande, essansen finns där. 5. CONCUBINE Metal ihop med funkiga rytmer. En hälsosam rytmsektion, en fantastisk frontman och en gitarrist som gjort sin hemläxa gällande metal sound. Detta är vad Concubine bjuder på. Ett underbart framträdande med mycket energi och förmågan att få igång publiken. Adrenalin, Groove och metal, underbar kombination. 6. HUMANO Ett band som vekar ha väldigt kul, de tar verkligen inte sig själva på för stort allvar, särskilt när de ger oss hintar om U2 imitationer (som det verkar i alla fall). Ett bra liveband med en trummis som det verkligen svänger om. Stark körsång och perfekta harmonier. Trots “liknelsen” med det Irländska bandet är de fortfarande en solid popgrupp med bra scennärvaro och modet att faktiskt sjunga på spanska. De förde med sig en varm medlehavssol till denna gråa och regniga dag. Bra jobbat. 7. KID AT THE BACK En bra trio med ett funkigt rocksound. Mycket bra musikanter med dofter av Hendrix gittarrsound, speciellt när det gäller användandet av Wah-wha. Dessa tre londonkillar lyckdes framföra något som var helt annorlunda mot det vi sett tidiger under dagen. Ett fylligt sound med tanke på att de bara är tre medlemmar som skapar musiken. En solid trummis ihopkopplad med en svängig bassist och en kompetent gitarrist. Detta ä ett bevis på att du bara behöver tre musiker för att skapa ett band, särskil om du är lika kompetent som dessa killar. Bra jobbat. 8. VERSE OF TREK Enkelt, kreativt och effektivt. Så kan man beskriva denna trio från Bordeaux. Tillräckligt med energi för att få publiken intresserad från början och gradvis vinna över dem till de åt ur deras hand. Intressant gitarrljud mixad med bra originell sång och solid rytmsektion gjorde jobbet åt dessa gossar. Med detta sagt kan du också se lite ruffa kanter, men fortfarande finns där tillräckligt med talang för att överse med små detaljer som vi kan hitta. Dessa killar är ämnade för större och bättre framgångar. 9. FLASHMOB Tack gode gud för ungdomar. Dom är inte rädda för lite regn och en blygsam publik (det var kring middagstid trots allt). De bjöd på ett uppträdande med så mycket energi och självförtroende att du måste respektera dem för detta. Ska med antydan till reggae mixat med fu