Den andra veckans konserter på Stockholms Alcazar visade sig bli minst lika intressant som den första. Det är otroligt så många unga, talangfulla band som finns i staden med omnejd. Måndagens show sparkade loss med metalbandet Encounter Darkness. Med livlig show visade grabbarna upp ett självförtroende på scenen och ett sound som vagt påminde om Evanescence. Det andra metalbandet på scenen, Ninnuam, gav oss också en vibrerande show och hade många headbangade huvuden till sitt energiska sound. Nästa akt var emobandet Nancys Dead, som gav publiken ett solitt framträdande gjort av gripande låtar och djupa texter, tolkade av en verkligt talangfull sångare. Det fjärde bandet, även det ett emoband, If Somewhere Else, lyckades skapa sin egen atmosfärtack vare inspirerande låtare och texter. Det sista bandet på scenen, The Local Rednexxx, visade upp en rolig, livlig show (som ibland förde tankarna till ”good ol´rockin days”) som underhöll publiken och fick dem att lämna bygget skrikande bandets namn i kör. Tisdagens konserter började med Meet Marron Dust, vibrerande rock, bra låtar och livligt framträdande. Följande band på scenen, Inja, fick publiken att stampa takten, tack vare en fin energirik sångerska och rocksånger som griper tag. Tredje akten, Six Enough, visade även dem prov på en sångare med självförtroende och visade prov på en originell repertoar med ofta emotionella sånger. Fjärde bandet på scenen, Insert Coin, var briljanta, de gav publiken några fina exempel på alternativ poprock. Grundläggande svängiga låtar, en mycket bra sång och på det hela taget en mycket bra show. Efterföljande akt, Subcyde, blev en metalpaus i en annars pop/rock kväll. De startade ett vibrerande framträdande med kraftfull sång. Juniper Hill å andra sidan, som var nästa band på scenen, återgick till Rockens tecken med en talangfull och vid tillfällen ”Courtney Loveisk” sångerska och starka låtar. Kvällen avslutades med ett framträdande av Quitsand. Ett erfaret rockband som visade upp en bra show. Inspirerande låtar, tolkade av sångarens varma lite grungeaktiga röst. Onsdagens show blev en mix av helt olika musikstilar. Kvällen startar med det unga bandet Zamarillo, ett hyggligt och melodiskt rockframträdande med trevliga låter och sång. Medan det andra bandet på scenen, poprock ensemblen Sonic Circus, visar på svängiga låtar och lite snabbare rytmer. Nästa band, Stained Red, visar upp ett livligt neo metal/crossover framträdande. De underhåller publiken med starka texter och en originell stil. Det fjärde bandet Redend, hade en helt brilliant rock show med fina originallåtar och inspirerande texter. Metalbandet, No Relief, visade massorna kraften i gammal rejäl metal, medan det sjätte bandet på senen, Communication From Elswhere, (Japp, från metal till reggae, det är Emergenzas ledstjärna) avslutade kvällen med svängiga, psykedeliska, ömsom långsamt ömsom snabba reggae-dub låtar. Det var en ”spirituell” avslutning på en bra kväll. Torsdagens konserter började med ett energiskt framträdande av det unga trashmetal bandet Elk, medan nästa band, Swim The Shine, gav publiken en underhållande och rolig show med svängiga popsånger. Tredje bandet på scenen, Spleen Sthlm, lyckade skapa sin egen intima atmosfär med hjärtslitande rocksånger och texter som viskades och skreks fram underbart tolkat av sångarens varma röst. Följande akt, Two Cat Combo, presenterade ett set med fina rocksånger som drog tankarna till det sena 70-talet medan The Naked Ones gav publiken en mycket livlig och kraftfull show, gjord av snabba rocklåtar och smittsam entusiasm som huvudingrediens på scenen. Nästa unga band, Basically The Same, visade prov på körsångsprestationer som i vissa lägen påminde om tidiga The Cranberrys, en mix av poprock låtar och fina röster som mixades behagligt med varandra. Sista bandet för kvällen, Embers Arise, var en intressant Crossover/metal core akt som gav publiken en vibrerande show, mycket tack vare bra scennärvaro och två mycket starka sångare.