Fyra kvällar konsert mellan måndag den 9e och torsdag den 12e januari visade återigen att Stockholm är en stad med en högintressant scen för kommande band. Måndagens första unga black metal band, Valkyrja, var ett mycket energirikt band, fortfarande unga, men med ett märkbart självförtroende på scenen. Medlemmarna i det andra metalbandet , In Solitude, var också de unga, och det är en av anledningarna till att sångarens speciella röst och scenskicklighet får ses som ovanliga. Det tredje bandet, Skiller, gick upp på scenen med en repertoar fylld med bra, koncentrerade och starka låtar, medan det fjärde bandet, Tambu, stod för en välbehövlig paus under kvällen med sina starka popsånger tolkade av en ung tjej med jazz i rösten. Men hårdrocken var spådd att återkomma och efter Tabus melodiska paus klev det erfarna bandet Canis Lupus upp på scenen. De levererade 25 minuter av solida tunga rocksånger med dofter av 80-talet i sitt sound. Kvällen avslutades med vibrerande toner från Slowpanic Sweetharts. Deras låtar och framträdande var i den andan som idag kallas för ”Old school Punk”. Grabbarna var bra och hela kvällen avslöjade många talanger. Tisdagen show öppnade med metalbandet Paramnesia, styrkan i Metal blandat med ett starkt liveframträdande. Det andra bandet för kvällen, Moving Picture, gav publiken ett underhållande framträdande med melodistarka låtar som till viss del återkallade brittpoppen i sina bästa dagar. Killarna mixade elegant stort självförtroende på scenen med bra rytm. Följande akt, Self Deception, visade på en blandning mellan hårdrock och grunge. Sångarens kraftfulla röst och personlighet lyckades få publiken med sig genom hela setet och gjorde det till en bra show. Precis som igår bjöd fjärde bandet, Lester Ash, på en liten paus från den hårda musiken. Trions sånger, enkla och kärnfulla, visade publiken att trots att bandet är något oerfaret ändå håller på att utveckla något som kan bli en helt egen stil. Följande akt, Dolly Deluxe, påminde vagt om Muse och bjöd publiken på en repertoar med smakfulla låtar, medan kvällens sista band, Sherlok, gav en härlig konsert där de blandande självsäkert scenframträdande med bra rocklåtar. Onsdagens kväll startade med ett utmärkt framträdande av Royal Modesty, ett Britt rock band som genast fick igång publiken tack vare en solid, livlig show och härlig scenskicklighet. Följande akt var Douglas Fir, dessa unga gossar från Uppsala var grymma. Deras framträdande var tekniskt mycket bra och publiken var extatisk, de rycktes lätt med i bandets 70-tals groove och deras underhållande show. Något man också får beteckna som brilliant var nästa band för kvällen, The Streetfightingband, som bjöd publiken på radiovänlig, melodisk pop. Härliga låtar som blandandes in i ett smidigt framträdande, en generation unga talanger måste man säga. Det fjärde bandet, Casual Breakdown, satte en ”punkpaus” i en annars övervägande rockkväll med sin snabba, koncentrerade rytm och härliga scennärvaro. Det femte bandet, Jellyfish Syndrome, var en intressant och ovanlig blandning mellan psykedeliska melodier och metal, medan nästa band Milous show var en fin samling alternativ rock som visade på själförtroende på scenen och originella låtar. Kvällen slutade med ett solitt framträdande från Born Furios en energisk ”Punkhårdrocks” akt som uppvisade en extremt kraftfull show där de underhöll och involverade publiken utan slut. Torsdagskvällen sparkade igång med Dedachmes, en bunt mycket unga musiker som gav publiken ett mycket livfullt öppnande på kvällen. De visade ännu en gång att de unga i Stockholm verkligen kan rocka loss. Nästa band, Nous Mêmes förvandlade atmosfären I 25 minuter när de bjöd på en underhållande soul konsert. Bandet visade på stor talang och en självsäker sångare, de verkade ha stor livserfarenhet. Vidare så fick deras låtar och sväng publiken fötter att stampa takten. Kvällens tredje band, Confused, var ett punkband med en tjej på sång som, tack vare hennes unga ålder,<