Bland blixtrande ljus och tjocka rökmoln går band efter band upp på den scen i Malmö som agerat plattform åt otaliga musikaliska storheter genom decennierna. Kvällen och den tidiga natten domineras av allt från mjuk och sentimental reverbpop till tyngre arenarock och även metal. Publiken står förväntansfullt framför den energisprudlande scenen och väntar med spänning på nästa akt.

Blind Child
Med stämsång och indiedoftande gitarrmelodier försätter Blind Child publiken i långsam, hypnotisk vaggning. Tillsammans skapar kvartetten en vackert sentimental stämning som inspirerats av 80-talets shoegaze kombinerat med modern indiepop. Bandet förmedlar starka känslor bakom slutna ögon och sprider ett känsloladdat lugn över salen.

Unspecific
Unspecific spelar allt från swing till slick rock med skrikande gitarrsolon och mäktiga synthstråkar till lugna pianoballader - i ett och samma set. Låtarna består av slick, funk och trallvänliga refränger som ganska snabbt för tankarna till Sting med flera.

High Coast
High Coast är en utsökt blandning av folk, vispop, munspel och stämsång. Starka låtar och ömma texter, framfört på ett skickligt vis, skapar en genuin och magisk stämning som inte lämnar någon oberörd. Den akustiska gitarren ekar genom salen och gifter sig med den distade elgitarren och publikens sorl och jubel. Stark närvaro och ett tydligt musikaliskt budskap gör att bandets mindre långa tid på scen känns som betydligt längre.

I'm Not Jane
Med popinfluerad energi dröjer det inte många sekunder innan banden I'm Not Jane fullkomligt äger scenen dem står på. Med en stark karaktäristisk sångröst i centrum framför bandet soft poprock med dels elektroniska inslag, dels skrikande gitarrsolon. Inte en stund går till spillo och inte en sekund går utan att bandet kanaliserar sin fantastiska energi ut i hela publiken.

She Had To Die
She Had To Die spelar stenhårda riff och blastbeats som tillsammans med de unisonspelande gitarrerna, de blinkande lamporna sätter lokalen i rubbning. Som en mörk maskin trampar musiken över allt som hamnar i dess väg och råa texter skriks genom sammanbitna tänder, varvade med skönsjungna melodier.

Oviraptor Club
OviRaptor Club låter som om de vore direkt hämtade från 90-talets rockscen. Med stabila riff och med sången i fokus känner sig bandet som hemma på Kulturbolagets anrika rockscen. Bandet är å ena sidan inspirerad av funk och groove, och å andra sidan riff, grunge, raspig rockröst och gitarrstämmor som inspirerats av Soundgarden och Rage Against the Machine.

Leading Edge
Leading Edge frontas av stabila och vackra stämsjungande sångröster, och backas av ett popinfluerat band. Bland dessa finns en fiol som tillsammans med piano spelar hookiga melodier och gör att Leading Edge musik känns mer poppig än folkig. Tonerna som framförs av det livliga bandet är fyllda med en kaxig glädje och en ton av hoppfullhet som fyller lokalen med ljus. Bland vegamössor, mockajackor och mönstrade skjortor finner vi en poppig orkester som sätter musiken i första rummet.

Mind Remedy
Mind Remedys sound utgörs av melankoliska sångmelodier, välljudande gitarrer och en susande orgel. Repertoaren skiftar mellan ballader om frihet och hårdrock med skrikande wahwah-solon, samt tyngre låtar med starka bluesinfluenser. Mind Remedy är en modern kvintett som blandat svängiga rytmer med blåa toner och hammondorgelns karaktäristiskt murriga sound.

Conakry & Rapstinens + Halvvägs till Lund
När denne eminenta orkester äntrar scenen dröjer det inte en minut innan svänget svänger. Det fullkomligt skriker funk, groove och old school hip hop. En blåssektion, som utgörs av en trumpet och två saxofoner, sätter en tydlig prägel på den resterande kompgruppen, som med tunga baslinjer och wahwah-gitarr får hela scenen att gunga. Svensk rap för tankarna till andra soulinfluerade storheter såsom Mofeta & Jerre och Movits!. Bandet lever i fullkomlig symbios med varann och ingen står still i den tätt packade publiken.

The True
När sexmansbandet The True tar sig upp på scenen finns det inget som heter stopp eller stanna. En stark frontman med en musikaliskt skicklig skara bakom sig resulterar i starka låtar och succé. Tydliga elektroniska inslag kommer i form av en synthrigg som fullkomligt gifter sig med resten av det pulserande kompet. Ibland smyger sig en akustisk gitarr igenom den annars tjocka ljudbilden och publiken jublar och sjunger med i de majestätiska refrängerna som för tankarna till Queen, U2 och andra arenakompatibla storheter.

Sakib Zabbar
Efter att Sakib spelat en låt tillsammans med sitt band befinner sig hela publiken i kollektiv hypnos. De stadiga rytmerna från trummor och bas tillsammans den råa souliga leadsången skapar en hipp atmosfär som trollbinder hela klubben. Låtarna skulle kunna spelas i ett mörkt och vått källarutrymme likaväl som i radio. En stabil blåsduo sätter viben på hela framträdandet som doftar av hiphop, soul, scennärvaro och groove.

Royal Ruckus
Långhårig, högljudd och självsäker hårdrock när den är som bäst. Bluesinfluerade texter framförda av en riktigt raspig rockröst får klubben att sjuda och koka, även tack vara riktigt baktunga riff som upplöses i klimax En klassisk rockkvartett som låter som en hel orkester, influerad av 1900-talets slutskede.

Mazed
Bakom en rökridå av distade gitarrer och refränger bestående av ett hockeykörande band hittar vi Mazed. Musiken är delvis hård och aggressiv, delvis mjuk och känslosam. Oavsett hur dynamiken råkar vara på låten dem spelar, så hör man att Mazed är ett renodlat rockband med tydliga rötter och änny tydligare ambitioner, även om dem ibland lutar sig åt genrer som modern grunge och heavy metal.

Agression Made Manifest
Agression Made Manifest från Lund är hårda och närvarande. Bakom dubbla gitarrister och en dundrande trummis skär synthens slingor igenom den tjocka ljudvägg som träffar publiken som ett skenande tåg. Musiken och känsloförmedlandet är i fokus, och känslan är hård och rå. Growl, synthstråk och dubbelkagge sätter Kulturbolaget ur balans.

Klicka här för resultat och bilder från Skånefinalen